Just nu sitter jag på jobbet. Har varit hos mina vårdtagare och tagit hand om dem nu på morgonen. Sitter med en kopp kaffe (som jag självklart gjorde för starkt, har fortfarande inte efter ett år lärt mig hur man gör bra kaffe) och försöker komma på positiva saker med att vara uppe nu när jag egentligen vill sova några timmar till.
Min katt Isolde har kommit på ett nytt sätt att driva mig till vansinne. Hon börjar ungefär vid fyra på morgonen. Då sätter hon sig så nära mitt ansikte som hon bara kan, spinner för full hals och slickar mig i ansiktet. Hon har gjort så i hur många nätter som helst nu! Jag får panik. Hon är ju världens sötaste så jag får så dåligt samvete när jag blir arg på henne för hon menar ju inget illa egentligen. Jag behöver ha min skönhetssömn annars fungerar jag inte som folk på dagarna och ifall hon ska komma och störa mig och hålla mig vaken så kommer jag få ett psykbryt snart. Det är ju inte så att det bara är en gång hon väcker mig utan när hon väl börjar där vid fyra så fortsätter hon ända tills jag måste gå upp vid efter sju. Jag funderar på att lämna henne hos min mamma en natt eller två så jag kan få lite lugn och ro.
Denna veckan har verkligen flugit iväg. Det är redan torsdag! Ikväll ska jag och Sandra träna och imogon ska vi till Jönköping efter jobbet och shoppa! Det ska bli kul att få komma till Jönköping, jag trivs verkligen bra där. Jag hoppas att jag kommer till en tid i mitt liv då jag kan flytta dit igen. Det är verkligen en mycket trevlig stad och den blir lite mer speciell när man har rötter därifrån.
Måste ta upp detta med relationer lite också för det är något som snurrar mycketi mitt huvud nu förtiden. Det är en del vänner till mig som helt plötsligt nu i höst har fått pojkvän. Det sa bara *poff* *poff* *poff* så hade tre vänner skaffat sig en "man". I och med relationer med en annan människa så har det också funnits mycket tveksamheter, tankar och till och med tårar.
Jag undrar varför det ska vara så. När man är kär och tycker om en person, varför ska det finnas så mycket dåliga känslor också då? Blir det ett sådant känslokaos i kroppen av alla kärlekshormoner att man inte kan placera de lyckliga känslorna ifrån de olyckliga känslorna? Paniken som man kan känna med ifall man varit singel ett tag och sedan helt plötsligt ska börja dela sitt liv med någon annan. Det är nog rätt vanligt att man känner den, osäkerheten och felletandet. "Är det verkligen han jag vill ha? Är jag verkligen kär?" De frågorna kan nog ställa till det rätt mycket. Det bästa vore ju att bara flyta med och leva på de lyckokänslorna man får och inte analysera eller tänka för mycket. Säger jag som tänker och analyserar konstant men någongång kanske man hittar någon där allt bara faller på plats och man vet att detta är mannen jag ska dela resten av mitt liv med. Känner man så så ska man nog inte tveka eller analysera. Då är det bara att köra.
Music, Johnossi-Man must Dance
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar