Ja, då ska man försöka sig på detta med att blogga igen. På uppmaning av vissa vänner så har jag ju startat denna blogg så de kan hänga med i vad som händer runt omkring mig. Shit vad viktig jag låter men den är i alla fall till för vänner, bekanta, okända, familj och släkt som är intresserade.
Igår hade jag min första riktiga dag på mitt nya jobb. Det är ett heltids vikariat fram till 31 december, sedan vet de inte om jag får förlängt eller inte men jag är glad för dessa tre månader! Det är inom social psykiatrin i staden jag bor i så jag trivs som fisken i vattnet.
Första dagen alltså, slutade med tre brända fingrar för mig. Jag var hemma hos en vårdtagare som skulle laga mat. Hon hade satt på en platta men sedan sa hon att en annan platta hade blivit varm istället. Jag, mitt pucko, ska självklart känna efter... En platta som stått på 6:an i 10 min är väldigt varm kom jag fram till. Det slutade med att jag fick ha handen i en bunke med vatten i flera timmar, mkt aloe vera och alvedon. Jag förstår inte att det kan göra så himla ont! Och jag förstår inte att jag ska vara så sjukt klantig!
Idag sitter jag ensam på jobbet hela dagen. Massa aloe vera och plåster på så jag inte ska kunna böja fingrarna så mkt och för att det inte ska stötas emot för minsta beröring bränner som attan. Jag har tagit hand om det väldigt väl i alla fall för det har inte kommit upp några brännblåsor än. Är man undersköterska så är man!
Känns ändå som att det kommer bli en bra helg. Jobbar till 15.00 sedan ska jag och lillasystern (Cissi) iväg till farmor och farfar på fika. Det är alltid lika mysigt, tror jag har världens bästa farmor och farfar. De har också världens finaste hus som jag ska få ärva (haha Cissi du är så ägd, du kommer aldrig få det!) sedan när de inte kan bo där längre. Synd bara att det ligger i Dalum men om en såndär 10 år så kanske jag har hittat nån stackars man som klarar av mig och som man har familj med och då är ju Dalum inte helt fel att bo i. Men man vet ju aldrig. Nu när jag börjar tänka på det, tänk om 10 år och man fortfarande sitter ensam i sin lägenhet utan någonting! Sådana funderingar ger mer ångest.
Men ändå, varför kan man inte vara lycklig fastän man inte hittat någon att dela sitt liv med ännu?
Jag har börjat med att köra på positiv energi. Varje morgon så överöser jag mig själv och andra som kommer i min väg (inte alltid jättepopulärt) med positiva tankar och energi. Det funkar sjukt bra! Jag säger tex "Anna du är så himla snygg, det spelar ingen roll vad du har på dig för du är lika snygg i allt" eller "Kom igen nu Anna, det är så himla roligt att träna så du skulle kunna springa ner till gymmet och ändå köra stenhårt och springa hem, för det är så roligt!" Det är kontigt hur mycket enklare dagarna går när man ser allt positivt istället för negativt som jag gjorde innan.
Igår hade jag min första riktiga dag på mitt nya jobb. Det är ett heltids vikariat fram till 31 december, sedan vet de inte om jag får förlängt eller inte men jag är glad för dessa tre månader! Det är inom social psykiatrin i staden jag bor i så jag trivs som fisken i vattnet.
Första dagen alltså, slutade med tre brända fingrar för mig. Jag var hemma hos en vårdtagare som skulle laga mat. Hon hade satt på en platta men sedan sa hon att en annan platta hade blivit varm istället. Jag, mitt pucko, ska självklart känna efter... En platta som stått på 6:an i 10 min är väldigt varm kom jag fram till. Det slutade med att jag fick ha handen i en bunke med vatten i flera timmar, mkt aloe vera och alvedon. Jag förstår inte att det kan göra så himla ont! Och jag förstår inte att jag ska vara så sjukt klantig!
Idag sitter jag ensam på jobbet hela dagen. Massa aloe vera och plåster på så jag inte ska kunna böja fingrarna så mkt och för att det inte ska stötas emot för minsta beröring bränner som attan. Jag har tagit hand om det väldigt väl i alla fall för det har inte kommit upp några brännblåsor än. Är man undersköterska så är man!
Känns ändå som att det kommer bli en bra helg. Jobbar till 15.00 sedan ska jag och lillasystern (Cissi) iväg till farmor och farfar på fika. Det är alltid lika mysigt, tror jag har världens bästa farmor och farfar. De har också världens finaste hus som jag ska få ärva (haha Cissi du är så ägd, du kommer aldrig få det!) sedan när de inte kan bo där längre. Synd bara att det ligger i Dalum men om en såndär 10 år så kanske jag har hittat nån stackars man som klarar av mig och som man har familj med och då är ju Dalum inte helt fel att bo i. Men man vet ju aldrig. Nu när jag börjar tänka på det, tänk om 10 år och man fortfarande sitter ensam i sin lägenhet utan någonting! Sådana funderingar ger mer ångest.
Men ändå, varför kan man inte vara lycklig fastän man inte hittat någon att dela sitt liv med ännu?
Jag har börjat med att köra på positiv energi. Varje morgon så överöser jag mig själv och andra som kommer i min väg (inte alltid jättepopulärt) med positiva tankar och energi. Det funkar sjukt bra! Jag säger tex "Anna du är så himla snygg, det spelar ingen roll vad du har på dig för du är lika snygg i allt" eller "Kom igen nu Anna, det är så himla roligt att träna så du skulle kunna springa ner till gymmet och ändå köra stenhårt och springa hem, för det är så roligt!" Det är kontigt hur mycket enklare dagarna går när man ser allt positivt istället för negativt som jag gjorde innan.
Så dagens tips till er alla, säg någonting positivt till er själva idag! Behöver inte vara något stort, men det kommer att göra dagen lite lättare, det lovar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar