Kärlek

Idag har jag varit sjukt duktig. Jag ringde i morses och fixade ett möte för information till att bli kontaktperson. Jag har funderat över det ett tag nu och känner att det är någonting som jag vill göra. Så om en vecka ska jag träffa en och gå igenom vad det innebär och göra en intresseanmälan.
När jag slutade så åkte jag ner och handlade. Det var första gången på säker 1½ månad som jag var nere i en mataffär och verkligen köpte mat. Inte bara nån frukt eller godis eller lunch utan saker så jag kan börja laga mer mat hemma. Sedan när jag kom hem så hade jag massvis med energi så jag började städa. Jag till och med dammade och torkade golven. Jag är så himla stolt över mig själv. Jag tänkte tvätta med men tvättmaskinen var upptagen så får ta det i morgon. När jag var klar med städningen lagade jag massa god mat till mig själv och har nu suttit i soffan och myst till Vampire Diaries. Det som är lite negativt med serien är att det är så mycket kärlek av alla dess sorter att man nästan blir olyckligt kär själv. Damien i serien är både till utseende och personlighet så stört sexig att jag rodnar nästan.

Jag pratade med en kompis på telefon innan och hon sa "Anna, kommer jag någonsin kunna hitta en riktig och vettig kille?" Vi pratade om våra förra förhållanden och hur skadad man egentligen är efter dem. Tilliten är nog det som är det svåraste. Att ge sig in i ett förhållande betyder att man måste lita till 110% på den man är tillsammans med. Man måste verkligen ge hela sig själv och man blir så sårbar. Det är nästan som att ge en person en kniv och sedan visa vart han ska hugga. Jag är så fruktansvärt rädd för det. Jag är rädd för att lita på en person eftersom jag är rädd för att bli så sårbar. Vi hade faktiskt ett bra samtal. Mina vänner är de bästa som finns <3

Det är den första november idag. Snart är det redan jul och jag blir lika chockad varje gång att tiden bara försvinner. Oktober bara flög förbi. Ska det gå såhär snabbt nu? När ska man då hinna med sitt liv? Jag jobbar och jag försöker göra så mycket saker jag bara kan när jag är ledig men ändå så känns det som att tiden inte räcker till. Förra veckan var jag knappt hemma någonting. Om jag var hemma så kom jag hem sent så jag gick och la mig direkt eller bara hem en snabbis för att byta om och så iväg igen. Är det så man ska leva sitt liv? Okej, jag klagar faktiskt inte. Jag vill att det ska hända saker och att jag har vänner jag kan hälsa på och umgås med och jag vill ha fart och fläkt men det finns ju andra saker man vill göra också. Det finns vänner som bor långt borta som jag vill hälsa på men man hinner knappt med att träffa sin familj.

Blir så sjukt glad, Oscar ska komma och hälsa på mig!! Wiiee^^

Nu blir det nog mer Vampire Diaries! Puss